Fjällbackas forntida historia

Vi vet att Norden var täckt av en tung ismassa för 12 000 år sedan. När isen sedan började smälta och landet började höja sig kom också de första människorna till vår bygd. Idag får vi leta 80 meter över havsytan för att finna spår av deras boplatser.

Klimatet var då varmare än idag. Landskapet var täckt av djupa skogar, tall, björk och ek. Idag finns ett fåtal hällmålningar från denna civilisation, utförda på vertikala klippväggar (Medbo & Allestorp).
Omkring 3 800 f Kr började människorna röja mark för odling. Boplatserna blev permanenta, husen uppfördes i trä och lera. Från dessa finns inte mycket idag , men deras verktyg, sten och flinta, kan påträffas utspridda i våra åkrar. Mer tydliga från denna tid är gravarna, de sk dösarna. Stora flata stenhällar som bildar gravkammare kan ses utanför Fjällbacka i Vrångstad och Nasseröd. Dessa gravar var troligtvis gravar åt mäktiga familjer. Dösarna ersattes sedan av gånggrifterna (ex Massleberg) som senare ersattes av hällkistor (ex Björnemyr).
Bronsåldersfolket (1800-500 f Kr) bodde i långhus och begravde sina döda i kistor av trä eller sten som täcktes av väldiga rösen. Hundratals sådana finns idag kvar i Bohuslän, ex på Valö utanför Fjällbacka. Så gott som alla hällristningar i Bohuslän tilkom under bronsåldern. Därefter blev klimatet kallare, havet drog sig tillbaka, medeltemperaturen sjönk, vintrarna blev så kalla att stallar måste byggas för djuren. Levnadsförhållandena var troligen svåra och mängden nya hällristningar avtog.
Från 50 – 400 e Kr gick Norden in i en ny utvecklingsfas. De långväga handelskontakterna återupptogs, särskilt med det romerska riket. En mängd nya varor strömmade in i Skandinavien. Några hamnade till slut som gravgåvor i de stora gravfälten, som t ex det vid Greby. Det är möjligt att de gåtfulla stenlabyrinterna (ex Ulmekärr) också tillkom vid den här tiden. Detta var Skandinaviens guldålder – stora tekniska framsteg gjordes samtidigt som det skedde stora folkförflyttningar. Guld och andra metaller importerades, men dessa återfinns inte i gravar i Bohuslän. Fornborgar finns det däremot gott om. De medeltida borgarna vid Olsborg och Hornborg kan ha varit efterföljare till fornborgar byggda under denna tid.

Norra Bohuslän och Fjällbacka är granitens land

Granit är en hård bergart och därför svårbearbetad. Under istiderna, långt innan människorna dök upp i området, blev bergen nötta, repade och blankslitna av ismassorna som sakta rörde sig över landytan. Trycket var enormt från det kilometertjocka istäcket. När isen till slut helt drog sig tillbaka, lämnade den efter sig både branta klipphällar och mjukt sluttande bergsryggar vars ytor slipats släta och rundade. Ibland har hällarna djupa fåror som bildats av att ett stenblock frusit fast under isen och skavts och släpats mot graniten. När isen försvann dränkte de enorma mängderna smältvatten nästan hela norra Bohuslän, Fjällbacka, och havets eroderande inverkan fortsatte slipningsprocessen. Men landet höjde sig igen och och omkring 1500 f Kr stod havet ca 13 meter över dagens nivå. Stora mängder kala klippor låg nu öppna längs de grunda fjordarna och inåt land. Många hällar slipades ytterligare av bäckar och vattendrag. Det var på dessa släta och vattenslipade hällar som bronsålderskonstnärerna mätte upp sina ”målardukar” som de sedan fyllde med bilder.
Norra Bohuslän har omkring 1 500 registrerade fyndplatser. Hällristningsmuseet vid Vitlycke utanför Fjällbacka har ett komplett register över alla kända fyndplatser. Ett märkligt faktum är att ristningarna är koncentrerade till vissa områden. Tanums socken har över 360 fyndplatser, Kville 280, Tossene 180 och alla andra socknar mycket färre. Det totala antalet enskilda figurer och tecken är över 40 000, vilket är många fler än i något annat område i Sverige eller Skandinavien.
Ristningarna skildrar dåtidens människors historia på ett språk som gått förlorat. Men ristningarna är kraftfulla bilder av det förgångna och om vi endast kan tyda en del av deras mening så har vi lyckats få en inblick i den förhistoriska tiden och tänkandet bland de människor som levde i norra Bohuslän för 3 000 år sedan.

 Fjällbackas historia under moderna tider

Fjällbackas tillkomst och namn

Fjällbacka samhälle har antagligen fisket att tacka för att det blev till. Det var fiskare som fann platsen lämplig att bo på.
Namnet kommer sig av att det ligger i backen under ”fjället”, dvs det 76 meter höga och branta Vetteberget som dominerar samhällsbilden.
När stranden började bebyggas är inte känt, men en av de äldsta kartorna är daterad 1694 och beskriver ”Fiällebacke fiskeläggie”. Man kan se att redan på 1600-talet var området från Ingrid Bergmans torg i norr till och med Oxnäs i söder bebyggt med ett tjugotal hus.
Antagligen fanns redan då de små fiskelägena Sälvik och Mörhult, som idag är integrerade i Fjällbacka.
Ett halvt århundrade senare, 1742, besökte Pehr Kalm samhället och beskrev det då som ”ett fiskar näste, der en stor hop fiskare bo”. Fjällbacka hade då ungefär samma utsträckning.

Följande namn har passerat genom åren enligt bokserien ”Ortnamn i Kville Härad”:
Före 1881 var det upp till var och en att stava namnet som man själv tyckte lät bäst men nedanstående var dom vedertagna.

1617 – Fieldbacke
1625 – Fielbacka
1658 – Fielle Backe
1673 – Fiällebacka fiskeläggie
1695 – Fiällbacka
1806 – Fjellbacka
1881 – Fjällbacka, första offentliga namnet.

gamla_kartan.gif (7134 bytes)

Äldsta kartan från ca 1650.
Klicka på den för stor bild.

Sillfisket

Läs Lisa Klings specialarbete om Sillen i Bohuslän Fantastiskt arbete som publicerats på denna sida med Lisas goda tycke. Red. tackar hjärtligast för detta och hoppas att många tar del av det.

Det var vid den stora sillperioden som började ett tiotal år efter Kalms besök, och varade till århundradets slut, som samhället expanderade på allvar och byggandet tog fart. En ny stadsdel kom då till – Backen – hela det område som ligger i slänten nedanför kyrkan.
Vid mitten av 1800-talet hade Fjällbacka vuxit ytterligare och i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns beskrifning från 1842 sägs samhället vara ”länets lifligaste fiskeläge”.
Det är från den här tiden handeln får sin stora betydelse för Fjällbacka och det blev ett centrum för såväl traktens landsbygd som skärgård.

rattorna.gif (8477 bytes)

Vadlagkalvo.gif (7492 bytes)

 

 

 

På 1870-talet kom sillen åter. I skärgården utanför Fjällbacka inleddes en ny stor sillperiod, och fisket innebar att de salterier, sillexport, silloljeindustri och konservfabriker som fört en tynande tillvaro sedan förra sillperioden åter växte upp. Man uppskattar att antalet anläggningar till så många som ett 40-tal.
Det var vid den här tiden som en konservfabrikör i Fjällbacka uppfann den kryddade skarpsill som fick namnet ”ansjovis”.
Silloljan exporterades som bränsle till bland annat gatljus i Paris och andra metropoler. Grumset som blev restprodukt användes som gödsel, ”guano”, och på så vis kom även den till nytta.

Sjöfarten

Vad gäller handelssjöfarten blomstrade den vid samma epok. Det var sillfisket som skapade den ekonomiska plattformen för de många rederier som fick sin bas i Fjällbacka. Ett stort antal fartyg hade sin hemmahamn på orten. 1880 bestod fraktflottan av 1 stålfartyg, 4 barkar, 2 briggar, 3 skonare, 2 slupar och 2 jakter.
Det var förhållandevis stora fartyg, om man jämför med andra samhällen i regionen.

En lotstradition i de inflytelserikaste familjerna bidrog till framgångarna inom sjöfarten genom att man hade folk som hade kunskaper inom navigation. För skeppare och lotsar handlade det förr inte om att läsa sjökort utan om att vara ”känd man”. Kunskaperna fick de genom muntlig tradition, och memorerade.
De som seglade i långfart, väster om Lindesnäs, var tvungna att ha examen, de fick titeln ”koopverdie captain”, ett nederländskt låneord som betydde civil sjökapten.
En koopverdie skeppare som slog sig ner i Fjällbacka fick stor betydelse för utbildningen av sjöbefäl, och för ortens storhet inom handelssjöfarten under cirka ett decennium.

Stenindustrin

Efter en blygsam inledning på 1890-talet, fick brytning och förädling av sten stor betydelse för Fjällbacka från sekelskiftet och fram till 1940-talet.
Företaget Kullgrens enka AB hade kontor i samhället, och bergstäkter lite varstans samt ruinen av ett kruthus på Slaktarudden vid Sälvik minner om den här epoken.
Utskeppning av stenen utgick från ”Planarna”, ett område nedanför Badis som idag döljs under den stora betongkaj vilken de senaste åren använts för virkesutskeppning.

One thought on “Fjällbackas historia

  1. Tack för historia lektionen..
    Oväntat att hitta så mycket historia om Fjällbacka på en golfsida! Hursomhelst var berättelsen givande och med hälsningar om att vi syns till sommaren.

Comments are closed.